Här skulle jag kunna skriva en hel roman. 
Första kärleken ser jag inte som den killen man var ihop med i lekis, utan den första man verkligen älskat. 
Och min första kärlek är utan tvekan Robin Blom. 

Vi började i samma klass i 7an. Var nära vänner under en lång period innan vi som 14åringar blev tillsammans för första gången. Det höll i ett halvår innan saker blev jobbigt. Jag trodde aldrig att jag som då 15åring kunde känna de känslor som jag kände då. Hela jag hade gått sönder. jag var så jävla kär på riktigt för första gången. 

Vi blev tillsammans igen på nyår 08/09 efter en hel del om och men. Men den gången höll det i 2 månader bara. Och nu när man tänker tillbaka på det var det inget som funkade, just då.

Vi slutade nian, gymnasiet började och båda två var nog rätt säkra på att det aldrig skulle bli vi igen. Men för nästan exakt ett år sedan idag så insåg båda att det inte går. Efter en del tvekande från min sida blev vi tillsammans igen dagen efter julafton 09. Jag var så jävla rädd för att bli sårad igen.  
Men nej, nu har vi snart hållt ihop ett år sedan dess. Och jag vet aldrig om jag ska säga att vi vart tillsammans i 1 år eller om vi vart tillsammans sen 3 år tillbaka? Haha.

Det bästa med Robin är att han alltid älskat mig för den jag är. Och även om vi bråkar då och då så vet jag att vi alltid har varandra i slutet. han är min bästa vän och den jag älskar mest av allt.